Från stillhet till ny inspiration

Kära vänner!

Snön ligger tung i Umeå. Jag har vilat och njutit av en lång semester över vintersolståndet, julen och nyåret! Jag vilade så mycket att jag till och med glömde skriva en blogg från stillhetens och reflektionens årstid mitt i vintern ( helt naturligt kanske?). Mot slutet av den så kom jag i alla fall på att jag skulle visionera lite och söka klarhet från visdomens källa – Urgudinnan – Den gamla Visa. Jag brukar alltid göra en visionskarta kring vintersolståndet inför det nya året. Jag tycker att det passar så bra då, när jag under hösten släppt taget om allt det gamla, rensat ut, och sedan landat naken i Moderns famn för att hållas i hennes mörka jord under det vita täcket. Som ett nytt frö i väntan på nästa år. Då när allt är som mest stilla och mörkt så vänder det och ljuset börjar så sakta återkomma.

Där i övergången finns det klara visioner att hämta tycker jag! Då har jag fått vila tillräckligt länge för att vara mottaglig och kunna känna vad jag önskar inför året som kommer. Denna gång skapade jag min visionskarta tillsammans med en kär vän i Umeå. Hon klippte och klistrade från olika tidningar, valde vackra ord och starka bilder till sin komposition. Jag lät kreativiteten flöda med kritor och pennor och ritade upp mina drömmar. Detta efter en meditationsstund där jag frågat Gudinnan inom mig vad jag behöver fokusera på detta år. Det var en helig stund och vi delade tankar under processens gång. Vi drog även olika tarotkort för att få ännu mer förståelse kring året vi har framför oss. Kreativiteten var stor och rummet fyllt av magi! Nu sitter en färgglad karta på min vägg bredvid sängen i sovrummet. Jag fokuserar på den lite varje kväll och ger på  så sätt näring till mina dröm-fröer. När tiden är mogen så kommer de att börja gro. Kanske har de redan börjat men inte ovan jord. De får vara i myllan ett tag till och värma sig så jag lägger inte upp någon bild för er att se här mitt i ljuset!

Här är vi nu i denna årstid. Fyllda med nyskapande inspiration och vision. Enligt mitt årshjul så har vi just firat Imbolc som betyder “I magen”. Det är en högtid starkt kopplad till den kristna kyrkans Candlemass eller Kyndelsmässoafton. Ljuset och början det nya livet har återkommit på ett påtagligt sätt. Nu är vi mitt emellan vintersolstånd och vårdagjämning. I England och i södra sverige börjar de första vårblommorna komma, snödroppar och krokusar. Vi kan höra fåglarna sjunga och smältvatten forsa. Men det som gör skillnad här i uppe norr är ljuset. Solen värmer mera nu och dagarna blir påtagligt längre. Denna årstid firar vi det sköraste nya livet, och barnet både inom oss och utom. Vi firar Bridie, den unga mön i Bridgets treenighets Gudinna. Barnet och det nya livet är på väg och i vissa fall redan här.  Tecken på nytt liv börjar synas och inger hopp! Det nya livet är skört och behöver all vår kärlek. Det gäller både våra drömmar,  kreativa projekt och ideer samt de växter, barn och djur som är i ett tidigt stadium. Det gäller at ösa all kärlek man har på dem så de tar fart! Vi måste ha tro och hopp och se upp med att kritisera och därmed hindra utvecklingen.

 

Bridie står för inspiration. Hon är den unga lekfulla flickan som sjunger och dansar och skriver poesi och sånger av bara farten. Hon är solens gnista som värmer jorden så att det nya kan ta fart. Hon är återfödelsen, länken mellan död och liv. Likt solens värme blir den frusna marken grön igen där hon skrider fram. Hon är hopp och framtid, ljus och klar. Låt er fyllas av hennes inspiration och lekfullhet. Känn glädje och hopp. Återuppväck barnasinnet. Dansa och sjung. Busa och känn lättheten. Om din inre flicka är ledsen och inte kan dansa, sök då tröst, helande och hjälp hos Bridie. Hon finns för alla sårade och behövande barn. Låt dig Inspireras av barnen omkring dig, sug in deras visdom, ty den är stor!

Så nu har mitt altare bytt skrud. Fortfarande vitt som vintern och renhetens och oskyldighetens färg men nu med stänk av guld för solens glittrande och värmande strålar. Där finns min Bridiedocka, en docka jag sytt som jag  ändrar lite varje år efter de önskningar jag har inför det kommande året. I år skall jag sy på någon symbol för effektivitet och fokus för det vill jag att hon hjälper mig att skapa. Bridiedockan bär sen mina drömmar fram i ljuset med sin kraftstav i sin hand. Traditionellt i Skottland bars en  Bridiedocka, på Imbolcs morgon, runt till de olika gårdarna för att väcka upp livskraften i jorden. Hon var skapad av förra årets sista härve av havre och var på så sätt bärande av fröerna till de nya livet.  Hon var länken mellan liv och död och bar på själva livskraften. Den katolska kyrkan har gjort Bridie, Brid eller Bridget till St, Brigid och än idag finns det nunnor kring hennes kloster i Kildare på Irland som turas om att vårda St. Bridgid`s heliga livsflamma i sina hem. De ser till att den alltid brinner och sprider hopp och kärlek till världen. På mitt altare just nu finns även en svan som är ett av Bridies kraftdjur. Där finns också mjölk i en skål som symbol det sköra livets viktiga första föda. Sen har jag har även en bild på mig själv som liten samt en bild på mina egna barn för att ge kärlek och helande till dem alla. När jag sitter vid altaret eller när jag bara passerar  fylls jag av sådan ömhet och värme. Jag känner hopp inför framtiden i alla barn och i alla fröer som skall gro detta år i världen.

Välkommen Bridie, Briget, Brid, du brud av ljus och livskraft. Kom in i våra liv och med all din kärlek och värme och hjälp det nya livet att ta fart!

Kram och Gott nytt år!

Camilla

 

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>