Mitt första möte med Gudinnan!

Mitt första möte med Gudinnan!

Det var som ung kvinna i 20 års-åldern på Hawaii jag först möttes av Gudinnan. Jag var skeptisk till en början då min dåvarande pojkvän började tala om Henne och visa mig på olika böcker. Jag ville inte gå in i någon religion utan ville bara vara människa på jorden!

Men där ute i djungelns vildhet kallade naturen på mig och så även min egen natur, min kropp och mitt inre.

camilla plockar annanas

Jag levde enkelt i en hydda och gick ofta halvt naken i trädgården och jobbade. Jag duschade i och drack av regnvatten. Jag kissade direkt under träden för att ge dem näring. Jag gick upp och ned med solen och levde helt enkelt nära naturen och nära mig själv. Känslor och tankemönster började klarna för mig och kroppen renades av all färsk mat jag plockade och åt.

Jag insåg hur beroende jag är av jorden, av naturen för min överlevnad. Allt jag behöver kommer från naturen. Det kändes både tryggt och sårbart att känna detta på riktigt för första gången i mitt liv! Och insikten fick mig att vilja sjunga och dansa av tacksamhet för allt jag har och får ständigt av jorden. Vi fick en väldigt personlig kontakt och hon blev min moder eftersom hon precis som en mamma ger sin bebis allt hon behöver! Plötsligt kunde jag helt förstå hur de människor som levt i de gamla Gudinnekulturerna känt inför Moder Jord och varför hon hyllats så! Jag hade länge varit en sökande människa men inte förren i den stunden kände jag det heliga i livet.

avocado rain

Mitt tidigare sökande hade skett med blicken fäst lång bort i universum i tankar och teorier om ur allt hänger samman och nu landade det plötsligt här mitt framför mig, i mig och under mig! Jag fylldes av vördnad inför Naturens krafter och rikedom och tackade varje dag för all mat och allt vatten jag fick av henne. Jag pilgrimsvandrade för att få se vulkanens lava rinna ut i havet på ön. Jag offrade choklad till Vulkanens Gudinna Pele och kände mig liten i jämförelse med hennes kraft! Jag insåg att det har betydelse för mig att skapa personliga relationer med naturens olika mysterium och att det hjälper mig att se dem i gudinneform med olika namn och egenskaper! Gudinnan vaknade mer och mer och kom närmare och närmare mitt hjärta!

camilla green lake

Mitt i min tacksamhet väcktes också en stor sorg över hur världen i stort ser ut. Det är som att den kultur jag vuxit upp i glömt bort hur beroende vi är av jorden. Det är som att människan tror att hon kan göra vad som helst utan att tänka på konsekvenserna för naturen, framtida generationer och till och med oss själva! Kanske beror det på att vi lärt oss att det högsta bästa och mest heliga, Gud, är i himmelen och det är dit vi strävar. Uppåt, till högre tankar – bort från kroppen, hjärtat och jorden. Vi har till och med lärt oss att förakta och skämmas för våra kroppar, dess funktioner och lustar. Kroppen som naturen skall tämjas, ägas och hållas på plats!

I dag kanske det inte är Gud i himmelen som är vårt mål utan ett ständigt behov att förverkliga oss själva som individer på allt mer extrema sätt. Vi vill ha allt och mycket vill ha mer. Vi vill vara Gud och härska i världen men vi har tappat kontakten med verkligheten, den jord vi står på och som fortfarande föder oss, och då blir det farligt!

Jag erkänner att jag också är ett barn av min oharmoniska kultur. Men djupast inne i mig brinner en annan eld. Och den elden får mig att söka andra sätt att leva och vara som människa. Och Gudinnan fortsätter att leda mig stadigt framåt.

gudinnan leder mig