I höstens varma famn

Hej i färgglada höstens tid!

Jag sitter här inne i mitt mysiga varma hus och tittar ut på vinden som viner, löv som virvlar och några snöflingor som faller ned. Det är ju bara september ännu, skall Vinter Gudinnan komma redan nu? Jag inser att jag måste uppleva och på så sätt lära känna Gudinnan som hon är här i norra Sverige. Släppa mina gamla föreställningar och låta mig hållas av henne och ledas på det sätt hon visar. Vi känner inte varandra helt ännu. Moder Natur här uppe i norr och jag har inte vandrat en hel cykel tillsammans ännu, vi håller på att bygga upp vår relation, och det får ta sin tid. Detta är första gången som jag upplever hennes höst och det känns spännande!

Höstdagjämningen har just passerat. Då uppmärksammar vi balansen av ljus och mörker i naturen och balansen i våra egna liv enligt det hjul jag jobbar med. Balanspunkten mellan ljus och mörker har just passerat och nu lutar det över mer och mer åt det mörka hållet. Alla växter börjar sakta dra sin energi ner till rötterna i jorden och löven dinglar ned. Frukter faller, vi skördar och tar hand om grönsaker och skogens bär. Naturen är full av gåvor som ramlar ned mot marken, mot jorden. Därför firar vi Jordens element denna årstid med. Allt blir ett med Jorden till slut när livet har levts färdigt. Det känns tryggt. Att vi alla skall falla tillbaka till Moder Jord och bli hållna. Vila hos henne i tacksamhet över skörden vi fått ta emot under våra liv.

Jag gjorde en liten inre resa och tittade på vad jag kan behöva för att kunna vara helt och fullt i balans och i kontakt med jorden i min egen kropp. Jag fick bilder av hur det som med ljuset runt om mig är med ljuset inom mig. Ibland behöver jag gå inåt och jobba. Jag behöver gräva i de djupaste groparna inom mig. Vara i mörkret. Vända och vrida på allt därinne. Kanske hittar jag något som jag glömt att jag hade där? Kanske hittar jag en helt ny liten planta som gror, en ny ide´ eller en ny talang? Kanske rensar jag ut lite onödigt skräp, gamla minnen, gamla vanemönster som jag aldrig använder mig av nu? Tiden där nere i mina inre grottor är viktig men jag får inte stanna där för länge. Balansen är också viktig. De nya gåvor jag grävt fram vill också ut, likaså skräpet jag hittat. Varför det? Jo, är det inte så med oss människor att vi först blir oss själva  när vi får bekräftelse, blir älskade och sedda? Skapas vi inte endast i relation till varandra som människor? Jag tror i alla fall att det endast är i varandras bekräftelse vi kan växa och utvecklas. För att vi själva och våra nära relationer skall vara i balans behöver vi kanske också dela både det ljusa och mörka vi bär på. Annars känns det inte helt äkta! 

autumn berries

Just nu vill jag gå inåt och gräva och reda ut en massa gamla saker i  min historia, men inte ensam. Jag vill att någon ser mig i det jag gör, stöttar mig och bekräftar. Jag vill någon tar emot allt skräpet, allt det döda som tjänat mig någon gång men gjort sitt. Annars känner jag mig rädd att tappa just balansen. Jag känner mig rädd att fastna där i sorgeminnen och att inte komma vidare om jag skulle vara ensam i denna process. Jag har nu bestämt mig för att gå i terapi en tid. För att verkligen få tid att göra detta jobbet tillsammans med någon. Det känns så bra och jag tror att jag kommer att hamna mer i balans inom mig genom detta. Vissa saker kanske inte terapeuten ser eller tar emot dock och då går jag ut till ett träd eller till en skön gräsplätt utanför efteråt och ger det till Jorden. Jag säger ” Tack gamla mönster som har tjänat mig så väl. Nu behöver jag dig inte längre. Må du transformeras till något nytt av Moder Jord” Så ser jag det gamla rinna ner i marken genom mina fötter och så tackar jag Moder Jord för allt stöd. Det blir som en slags inre höststädning, en rensning. Så det passar mig perfekt att börja i terapi just nu, i höstens tid!

Men kära ni. Hösten är ju inte bara mörkret som kommer. Hösten är ju alla färgerna med. Och den friska vinden. Mys stunderna med tankarna och tekoppen i soffan. Film kvällarna med nära och kära. Sagostunderna med barnen under filten. Äppelmos och blåbärssylt. Skördemarknad och fest! Tiden som är nu kring höstdagjämningen är verkligen en salig blandning i god balans av både mörker och ljus, liv och död, stillhet och aktivitet.

Jag välkomnar dig Höstens Gudinna. Jordens Moder. Jag välkomnar alla dina bruna, gula, orangea och röda toner. Omslut mig så att jag vågar titta in i mörkret utan att känna mig ensam. Omslut mig så att jag kan låta nya små fröer gro.

Njut av hösten mina vänner! Hon är här för oss alla!

Kram Camilla

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>