Porten in i mörkret


Kära Gudinnevänner! Nu har hösten anlänt och höstdagjämningen är förbi. Frosten har tagit död på våra blommor ute i rabatten. De bruna färgerna börjar sakta ta över. Världen tappar färg. Allting blir mera grått och dimmigt. Vi har klivit igenom porten och vandrar nu in i den mörkaste tiden på året.  Det är mysigt att kunna se stjärnhimlen om kvällen, att sitta inne vid brasan och tända ljus och vara hållen i mörkrets famn. Men mörkret inom mig skrämmer mig lite ibland.  Jag har  gått igenom en djup känslomässig resa och mött några gamla demoner från mitt inre den senaste tiden. Jag har mött  de där gamla såren jag har, de där sidorna hos mig själva som jag inte är stolt över och ibland inte vill kännas vid men som trots allt hårt arbete jag gör med mig själv ändå finns kvar.  Jag talar om de där ömma punkterna som vi alla har, som ibland väcks till liv men som oftast ligger i det dolda. Där i det mörka hörnet av våra personligheter ligger de och försöker lägga sig i hur våra liv skall levas. Kanske inspirerar den mörka årstiden vi nu är inne i dessa mörka sidor hos mig att vilja dansa fram i sin fulla kraft. Kanske kan jag bara som alla löv som dinglar ned från träden lägga mig mot Moder Jord och sluta mina ögon en stund och dö den lilla död som naturen gör varje höst.  En död som inte innebär slutet utan början på nästa säsong, nästa fas i livet.

Om jag låter mins skuggsidor visa sig igen i sin fulla kraft kanske jag kan se ljuset långt därborta, genom dem, precis som höstmörkret i sin ände möter solen som kommer åter? Jag tror faktiskt att det är så. När jag vågar känna alla dessa djupa känslor av sorg och rädsla fullt ut så kommer himlen inom mig att bli ljus igen. Det kommer att klarna och jag kommer att se visdomen som alla dessa sår bär till mig. Jag kommer att skapa ljus utav alltihop!

Jag vill inspirera er alla att våga möta era inre demoner i samspel med mörkret som nu omger oss här i norr. Kanske behöver ni som jag lägga er ned, gråta ut, och känna er tyngd mot marken. Vila, vila, vila. Känna att ni är hållna av Moder Jord precis som ni är. Kanske skall vi  sen tillsammans gå ut och titta in i den mörka natten, se upp i natthimlens oändlighet och inse våra problems litenhet i det stora hela. Sedan skall vi sitta inne vid brasan med tända ljus i värmen och veta att i jordens inre brinner alltid elden och ljuset precis som vi alltid bär en skapareld inom oss. Vi skall sakta börja känna denna skapar eld på nytt och låta ljuset fylla oss precis som det gör när det återkommer till jorden igen, med hopp och en nystart. Säg mig, vad vore livet utan dessa förändringsprocesser, dessa upp och ned gångar, alla cykler inom och utom? Jag hälsar dig mörkrets Gudinna varmt välkommen. Omfamna mig, transformera mig och visa mig den visdom du bär med dig till mig denna gång. Låt mig möta mina rädslor fullt ut så att jag kan släppa dem och låta dem komposteras likt höstens löv  i jorden och ge näring till allt som komma skall. Välkommen storm och förvandling, men snälla, ge mig inte mer än jag orkar ta.

Finaste vänner, jag vill också påminna om att det bästa sättet att gå in i mörkret årstid på är att göra det tillsammans med andra. Så kära ni, håll om varandra, prata och lyssna och tänd ljus tillsammans. Reflektera och hjälp varandra att se bortom mörkrets utmaningar. Njut av att studera nattens himmel och naturens bleka färger. Förundras över mörkret och alla universums gåtor. Håll varandra och känn er hållna av Moder Jord. Hon bär er sedan vidare in i ljuset igen som hon alltid gör.

 God Natt från mig i Umeå, där temperaturen nu ligger på minus två grader och natthimlen är klar och stjärnfylld.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>